Han "räddade" mig från det jag satt fast i då. Åh vad kär jag va i honom. Sån fin kille... Han bodde i Stockholm, och jag här. Jag kunde inte flytta dit och han ville inte flytta hit. Vårt förhållande rann ut i sanden men vi förblev vänner. Han hade en bit av mitt hjärta och det fick han behålla.
För 5 år sen, lite drygt nu, så var han med om en bilolycka. En stor sådan. 5 st dog i den bla han. Faan så jävla onödigt. Jag fattar det fortfarande inte. Har kvar hans mobilnr i telefonen och ibland vill jag ringa. Han kanske svarar :) fast Jag vet att det inte är så.....
Iaf så är det hans födelsedag idag. Grattis på dig kära du. Jag saknar dig så det värker i kroppen. Inte bara för mig själv utan för din vackra systers skull. Dina fina systerdöttrar. Dina föräldrar och annan familj. Men oxå för min egen skull. Du blev så speciell för mig. Jag saknar oxå att du aldrig fick den där egna familjen. Att du inte fick nåt av det du önskade.
Eller är det så att du har fått allt det nu? Jag tror det. Du är säkert lyckligare än någonsin min vän. Du har din ena hund med dig. Den andra kommer tids nog. Hon är gammal nu....
Det är mitt egoistiska jag som vill ha dig på jorden igen. Men om jag fick önska. Bara för en dag. Då skulle jag vilja ha den dagen med dig.
Det är känsligt att sakna en fd pojkvän såhär när man har En ny familj. Men det är inte så. Han var speciell. Vi var absolut bara vänner sista åren. Och det är det jag saknar. Det är en sån dag jag vill ha med honom.
Jag skulle ha ringt honom dagarna innan påsk, då för fem år sedan. Ringde alltid honom då. Men jag hann inte. Jag hann inte me... Tänkte. Jag gör det då istället. Senare... På kvällen innan påsk. Stor bilolycka. Nej.... Hur kunde jag veta. Men jag visste. Ringde honom. Inget svar. Skickade sms på sms. Bad honom att svara. Snälla svara... Svara för faan... Hallå! Varför svarar du inte... Panik.
En helvetes jävla skit påsk helg blev det. Fortfarande tycker jag påsken är skit.
Love u P <3
Published with Blogger-droid v1.6.8
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar